Vad är en raggare
Jag ser frågan ibland i en del grupperingar på FB och frågan fascinerar mig en del… Kanske för att frågan ställs utav någon som kallar sig själv raggare i en grupp som påstår sig vara raggare och utmålar sig själv som den ultimata försvararen av begreppet och oftast av yngre upplaga eller lågbegåvad och en för alltid tonåring i huvudet …
JAG ANNA talar för enbart mig själv nu för antagligen kommer jag återigen att reta några med min text… men jag går vidare med mitt resonemang och orkar du inte läsa min text behöver du inte heller diskutera den ute på fest… och du… kom ihåg att detta är MINA minnen… som jag kommer ihåg det… en del av mitt liv… Allt var inte heller bättre förr men en del var det… JAG tar till mig det JAG tycker om… resten skiter jag högaktningsfullt i !!!
Jag är uppvuxen med moral och värderingar som kommer från mina föräldrar och deras föräldrar i deras tur, vi på 60-talet fick fortfarande stryk och förmaningar och barn skulle synas men inte höras, flickor skulle sitta med knän ihop och hålla på sig vad det gällde pojkar.
Vi fick hjälpa till hemma med alla sysslor utan att förvänta oss någon form av betalning för omaket. Man skaffade sig någon form av jobb på somrarna och jag som kommer från en stor familj med 2 äldre bröder och 3 yngre … jag fick ärva kläder och skor efter dom äldre, vilket dröjde eftersom jag hade mindre fötter vilket gjorde att mina mindre syskon fick ärva fortfarande friska kängor 10 år efter den första av oss som fick det första paret. Med andra ord… så lite som möjligt skulle slängas bort och det samma gällde i allt, allt skulle så långt som möjligt tas till vara för då fick familjen lite slantar som gick till att familjen kunde åka på semester.
Vi cyklade tillsammans till kolonilotten i Tyresta By där vi odlade morötter och potatis, vi hade en transitbuss som tog oss på semester till Härjedalen och lördagsgodis var mammas kanelbullar och mjölk eller kanske en sockerkaka.
Vi fick en gedigen uppfostran av de som var äldre, kamratuppfostran gällde i alla läger och även om vi busade och ibland gjorde fel sorts bus så var straffet hårt och skoningslöst och direkt. Att stjäla en glass eller ett paket tuggummi på konsum eller Tempo kunde man komma undan med....ifall man snodde hela kartongen isglass och delade ut, men stan var inte mindre än att alla visste vem som gjorde vad och stryk fick man för sitt tilltag vilket gjorde att de flesta lät bli att göra dylikt fler än en gång i livet.
Man delade med sig av sina tillgångar när man hade några och suktade tillsammans efter sötsaker med bästisarna. När man kom upp över 10 år så började medvetenheten om omgivningen spela in i en högre grad, jag kommer fortfarande ihåg grannen i Handen som kom glidande i en skitstor jänkare… har fortfarande ingen aning om vad det vad för bil eller årsmodell men jag kommer ihåg att den var stor, röd och blänkte som ingenting annat, det luktade bensin och ljudet som liksom stånkades fram i takt med gladrock i spottaren... Elvis Presley, Buddy Holly, Chuck Berry men även svensktoppsartister och Lill-Babs allt spelades.
Hans bakåtslickade frisyr och cigg i mungipan, ena handen på ratten och andra utanför rutan satte sina spår i mitt barnahjärta och då visste jag inte själv hur mycket han skulle påverka mitt sätt att leva. Ibland låg grannen under bilen och meckade något som läckte eller behövdes ses över… han var rätt smal så det var bara ett par pinniga ben och stora boots som man såg men då kollade man in tjejerna som följde hans förehavanden under ett jäkla fnissande och tuggummismackande munnar som var lackerade i rosa läppstift.
Musiken följde alltid dessa ungdomar och jag förknippar alltid raggare med musik, öl och meckande och mycket skratt. En endaste gång fick jag turen att få åka med i grannens jänk… antagligen så var det då jag i mitt hjärta blev en liten ragata. Jag blev upplockad efter vägen, fick sitta fram med solsken i hela ansiktet, musiken som dånade fram lite raspigt och knaggligt och bensin och cigarettlukten härskade medans han sjöng med och lyckan blev total när han körde upp på gården och kamraterna blev gröna av avund när jag klev ur.
Man växte upp, vi flyttade till en annan landsända… ut på landet mellan Nyköping-Gnesta och upptäckte att Nyköping var världens bästa mecka för raggare, Sveriges ”då” största raggarrunda som löpte runt hela stan. Alla kände alla och gick man längs någon av gatorna dröjde det inte länge innan man fick frågan om man ville åka med en bit. Alla fick plats, tjejer togs om hand och deras nej respekterades utan tjafs oavsett vilken dag i veckan det var eller hur full hon blev. Visst var man ibland hemma hos någon på fest men de urartade nästan alltid till bråk och spritslagsmål som polisen avstyrde så snabbt de hann med… då respekterades det att man fick tillsägelser av ordningsmakten… det gillades inte och man kallade dom vid fula namn mest retsamheter men det fanns ändå ibland de jag hängde med en grundinsikt om att fick man en reprimand, bot eller en natt i fyllcell så hade man av någon anledning själv orsakat konsekvensen.
Det fanns en kamratskap, glädje och ärlighet, ömsesidighet i att umgås med bilen som gemensam nämnare oavsett var du växt upp, vilka dina föräldrar var eller vilken intelligens du innehar. Alla var välkomna in i bilens gemenskap och hur du blev behandlad berodde enbart på dig själv. Allt som oftast under veckodagarna så hängde man i sin egen lilla stad runt på gatorna, glidandes eller uppställda på torget eller teaterparken för umgänge och snack med kamraterna, på helgerna medtogs alkohol av alla de slag och man delade med sig till vänner och alla blev fulla och ibland… åkte vi till grannkommunen för att slåss… allt som oftast ner till Norrköping för de hade värst rykte om att vara lättretliga… ibland fick de stryk och ibland vi.
Det var inte så noga egentligen för det man kom ihåg, var mer resan dit och sen resan hem då man antingen var sura av besvikelse över att de var störst eller glädjerusiga över segern över de mesarna… men glöm nu inte bort att när det var krig mellan raggarna och snutarna i lilla Nyköping så var det inte bara poliser som kom farande från Norrköping utan även raggarna och som en man… spärrades av hela stan och där satt de blå inspärrade i sitt eget polishus.
Vi höll alltid ihop fast vi kunde kompisfajtas en lördag i endera staden. Vi åkte inte bara iväg för att slåss, ibland blev vi ett par bilar som drog iväg en bit från stan och badade, grillade eller bara åkte för att någon hade råd att tanka. Åkte man längs vägarna var det en självklarhet att stanna och hjälpa till om någon behövde hjälp, man höll ihop i karavanerna och det var resan som var målet inte att komma fram till målet… det var en bonus.
Bilen var lite som ett vardagsrum, ungdomsgård och lekstuga. Allt var inte en drömbild men detta är mina minnen och får mig att försöka knyta ihop säcken…
Sätt en jäkla etikett på vad en raggare är men för mig är det fortfarande en person som värnar och tar hand om sin bil, partner, vän, familj, hund osv … som har en moral och etik även om man ibland kan bortse från den om man bedömer att det behövs… äkthet som person och ärlighet i sitt uppsåt.
Vem som helst, när som helst kan man börja med att åka bil och delta i raggarlivet som det ser ut idag, här ska alla vara välkomna oavsett ålder, kön eller varifrån man kommer, för friheten att välja själv vem eller vilka man hör ihop med väger tyngre än åsikter om religion, politik eller könsfrågor.
VI gör inte alltid som lag och ordning förespeglar men är ändå inte kriminella eller laglösa.
Om någon behöver ställa frågan om - vad är en raggare…
påstår jag att den personen inte ÄR …
// Puts & Krom