Under medeltiden straffades kvinnor med Stadens stenar om hon ertappades med otrohet.
Stadens stenar
De vägde 26 kilo och satt ihop med kedjor som bars runt nacken med stenarna hängande framför på bröstet, kvinnan leddes runt stortorget i staden sedan ut ur staden, om hon återvände ...väntade döden henne. Mycket få kvinnor hade råd att köpa sig fria från detta skamstraff. En utvisning från staden innebar för en kvinna ett mycket hårt straff eftersom hon hade svårt att klara sig på egen hand.
Om en man var otrogen, och dömdes för sin otrohet, fick han i första hand böter, kunde han inte böta så leddas han runt i staden med ett snöre bundet kring sin lem och fick skämmas, mannen blev inte utvisad.
På 1800-talet var våldtäkt ett brott mot den allmäna ordningen, det var också ett egendomsbrott mot kvinnans make eller far.
Antalet anmälda våltäkter på 1800-talet under ett år var inte ens fem stycken, våldtäkt inom äktenskapet ansågs som omöjligt, och inte förrän 1965 förbjöds det...
1848 drev en kvinna Sophie Sager ett våldtäksmål mot sin hyresvärd som väckte stor uppmärksamhet. Sophie Sager kom från Jönköping till Gamla stan i Stockholm, hon var 23 år och hon hoppades på att kunna öppna en affär men blev illa behandlad av paret hon bodde hos, hon flyttade till en ny bostad och hyresvärd, Gustav Adolf Möller, som var än mer våldsam. Han försökte våldta Sophie men när hon gör motstånd, misshandlar han henne så hon nästan mister livet, lyckas hon ändå fly, en läkare konstaterade hennes skador och hjälpte henne att göra en polisanmälan. I en serie inlagor från Sophie och de andra inblandade i målet, gav de alla sina versioner av vad som hänt, dessa publicerades i Stockholms dagblad som en slags följetång, och senare gavs detta material ut i en skrift med förord och kommentarer av Sophie. Hon vann till slut rättegången och började att arbeta aktivt för kvinnans frigörelse. Hon var långt före sin tid och hon möttes av oförstånd och hån från alla så hon valde att flytta till USA och började arbeta i den amerikanska kvinnorörelsen.
Rättigheten att välja vem man har sex med eller skaffar sig barn med, var länge reglerad av lagen och kyrkan. Man fick bara skaffa barn med en person man var gift med, eller iaf trolovad med utan att dömas för horsbrott.
Skammen som utomäktenskapliga barn medförde, fick följden av att en del kvinnor valde att mörda sina egna spädbarn. I ett försök att minska barnmorden stiftades en lag 1778 som tillät kvinnor att anonymt lämna in sina spädbarn till barnhus, ibland kunde dessa barn bli legetima i efterhand.
1826 den 2 september hittas ett barnlik av en späd gosse, ur sjön vid Skeppsholmsbron. En annons införs i Stockholms dagblad och bara 8 dagar senare arresteras en ung Timmermansänka Brita Christina Wanselius 33 år för mordet. Pigan Lovisa Wennerström hade känt igen beskrivningen av barnets kläder i tidningen och gick till sin arbetsgivare och fick hjälp att anmäla sina uppgifter till polisen. Hon hade fött barnet på barnbördshuset den 13 april och gav honom namnet Johan August, när hon lämnat barnbördshuset hade hon lämnat barnet till Hustru Hedwig Elisabeth Kroon, som åtagit sig barnets vård mot betalning. Polisbetjänten förhörde sig hos pigan för mer information, hon sa då att barnets far, skomakarlärlingen Johan Abraham Röding, anmodat änkan Wanselius att ta emot barnet och lämna in det på barnhuset, vilket hon sa sig göra, hon tog med sig barnet från Kron och då modern frågat efter sitt barn hade hon fått till svar att det var lämnat till barnhuset och att det fått nytt hem på landet.
Polisbetjänt Flodman och upplysningsmannen Grönroth beslutade sig för att ta med sig pigan och fråga ut änkan Brita, hon lämnar då sin berättelse om att hon hämtat barnet från Kron och sedan stött ihop med en för henne okänd kvinna som ville ta åt sig barnet och utan att fråga efter kvinnans namn överlämnat barnet till denna, polismakten ansåg historien nöjaktig och burade in Brita i Kastenhoffhäktet, där hon blev ytterligare utfrågad och erkände då genast brottet. Hon sa sig blivit övertalad av en okänd kvinna att dränka barnet, hon hade bundit sten vid barnets hals, och kastat barnet i sjön.
23 januari 1827 sattes hon i Beredelserummet på Smedjegården, och efter att ha bett Kongl.Maj:ts om nåd och förskoning 2 ggr så kom det sista svaret därifrån att resolution ej medgives och att missdådaren borde halshuggas och på bål brännas, hwilket straff å henne werkställes den 28 Juli 1827 på afrättningsplatsen utom Skanstull, sedan hon har i häktet blifwit kristligen förberedd till döden.
Äktenskap förutsattes att vara mellan man och kvinna, det var också en högst ekonomisk angelägenhet, föräldrarna bestämde vem som skulle äktas med vem, lydde inte barnen så kunde det gå till rättegång. Kvinnor hade ytterst lite att bestämma om när det kom till självbestämmande, fram till 1884 stod de flesta ogifta kvinnor under manligt förmyndarskap.
Att skiljas var oerhört svårt under 1800-talet, ca 1915 började det ljusna, iaf för de som samverkade att skiljas, i annat fall dröjde det ända till 1973 innan svenskarna kunde skiljas utan att partnern samtyckte till skilsmässa. Många kvinnor i Stockholm valde att leva som trolovade med sin partner och de kallade det för "Stockholmsäktenskap".
Kvinnor som ville skiljas pga av hårdhänta äkta makar som misshandlade dom...nekades skilsmässa och uppmanades att gå till kyrkan, misshandel var inget skäl till skilsmässa...
Svensken hade inte rätt att själv bestämma hur många barn de skulle ha, preventivmedel fanns men ingen fick upplysa om att det fanns, hur de skulle användas och inte förrän 1938 avskaffades lagen Lex Hinke som förbjöd spridning av kunskap om preventivmedel. (Hinke var socialist och höll tal för att sprida kunskap...han anhölls, häktades, åtalades och spärrades in på Långholmen).
Homosexualitet är tabu... kyrka och stat har förbjudit och drivit mål som "otukt" både mot män som kvinnor. Det finns kvinnor på 1600-talet som "gifter" sig med varandra men mellan 1865-1944 används strafflagens kapitel 18, paragraf 10 om "otukt", som mot naturen är ".
Frans 41 år och Lars 31 år, drog iväg från stan till Ladugårdsgärdet med en massa sprit "överbelastade av starka drycker ", de hade det roligt och sen gick de upp till skogsbrynet kallat Ekbacken för att ha sex med varandra. Där "upptäcks" de av 2 gardister som smygit seg efter dom. De dömdes enligt lagen om otukt, de fick 3 månader var, dock inte för den enskilda händelsen utan för hela förhållandet......
citerar ur polisförhöret " På derefter fråga huruvida de förut med hvarandra öfvat otukt på liknande naturstridiga sätt, erkände de båda sammanstämmiga; att de känt hvarandra sedan öfver 10 år tillbaka, att de blifvit bekanta med hvarandra, under det Pettersson bodde i huset NO 24 Stora Nygatan, der Johansson samtidigt hade anställning, att Johansson derunder vid ett par tillfällen legat afklädda tillsammans i Petterssons säng, att de vid dessa tillfällen på enehanda naturvidriga sätt haft samlag med hvarandra, att ingen af dem nu kunde erinra sig hvem som först framkommit med förslaget härom, att johansson derefetr under både åren 1895 och 1896, vid 2 tillfällen, en tid bott hos Pettersson i huset NO 9 Kindstugan 4 tr upp, att de derefter flere gånger med hvarandra haft samlag, wid de tillfällen då Johansson bott hos Pettersson, lågo de alltid afklädda brefvid hvarandra i samma säng, båda förnekade att de med andra manliga personer haft samlag"
Begreppet homosexualitet i det svenska språket kom ett tiotal år senare Paragraf 18:10 fanns i Svea rikes lag mellan 1865-1944 och blev man fälld för otukt, vänatde ett 2 årigt straffarbete, det var ämnat för 2 personer av samma kön men tillämpades bara på manlig homosexualitet.
Dåtidens lärde ...1909... Anton Nyström, läkare och gav ut boken Könslifvet och dess lagar, han avhandlar homosexualitet och onani med följande text ; Denna är ibland medfödd, och i så fall bör den bedömas med försiktighet och moderatio. Icke så få äro behäftade därmed, somliga lida mycket däraf och söka bot mot sitt olyckliga tillstånd. Ofta beror homosexualiteten tvifelsutan på dåliga exempel och lockelser är en last. Ej sällan har den utvecklats genom svårigheten att finna tillfälle till sexuellt umgänge med det andra könet, och ofta har den anledning i fruktan genom umgänge med offentliga kvinnor få venerisk smitta"
Han berättar om fem patienter som sökt hans vård för att få läkarhjälp mot homosexualitet, han säger sig ha botat två homosexuxuella män och 3 lespiska kvinnor med hypnos. Han kom senare i livet att ändra uppfattning om homosexuella och var den första som i tryck krävde legalisering av homosexuell kärlek...detta var 1919. Han hade då åsikten " att det inte var den homosexuelles "fel" för läggningen var medfödd...om de då hade den driften borde de sluta förföljas för då "var det nog synd om dom ändå"