Anna

Jag är född 1966 i en syskonskara av 5 bröder, 2 äldre och 3 yngre. Uppväxten blev lite brokig med många flyttar runt i Sverige.

Foto Kristina Molberg

Jag började åka raggarbil när jag var 14-15 år i Nyköping, samtidigt stack jag hemifrån och levde som hemlös i drygt 1 ½ år, sen fick jag campera med en kompis och efter det med pojkvän .

Vi hade den längsta raggarrundan i Sverige på den tiden 1980-90, Var nog med ut till Kuggnäs nån gång men annars satt vi mest på stan då. Sista gången jag moonade var här i stan när snuten la sig brevid och sa...-Anna, dra in häcken... det var tider det ...

Man åkte till parken eller till Vipsen om man hade pengar till en korv. Raggarna i Nyköping såg till att tjejerna kom hem ordentligt till porten på kvällarna. Tyvärr hade jag ett jäkla temperament och under mitt smeknamn var jag inte alltid det trevligaste sällskapet då jag ofta hamnade i slagsmål....En del vänner finns kvar i mitt liv även om jag tyvärr tappat kontakten med de flesta, men de som finns kvar är jag glad för.

Jag åkte med raggarna i några år tills jag gifte mig 1984 på en vadslagning med en karl jag känt i 2 månader, enligt rykterna var han Nyköpings knark-kung och yxmördare och genom våra år tillsammans fick jag ett annorlunda och stundtals spännande liv som jag kanske återkommer till framöver. Jag var gift med honom i 25 år innan vi skiljdes.

Foto Erik Melander

Jag hade körkort dagen efter jag fyllde 18 och blev chaffis direkt till Dannmark och efter att 2 andra kört varsinna 10 mil var ratten min för den resan och jag upptäckte att om jag körde mil efter mil försvann de flesta av mina problem med att vara förbannad på hela världen och bilen är än idag mitt bästa ställe för att tänka, eller komma ifrån, när livet känns orättvist.

Jag fick inga barn,ville gärna men av olika orsaker blev det inte så,, mina vänninor gick hem och födde barn och jag fortsatte åka bil, jag jobbade som målare med eget företag från jag var 18...jobbat i byggbranchen både i Sverige och i Norden och första bilen var en Mustang...ska leta bilder så småningom fast jag tvivlar det finns några kvar...

Jag ville göra något annat och tog lastbilskort och körde lite grusbil men sen blev det flytt till Värmland och där fick jag jobb som dramalärare på en skola i Årjäng, sen köpte jag mitt första hus i Töcksfors där jag fick nytt jobberbjudande inom äldrevården innan jag och maken beslöt att öppna familjehem.

Bilarna har varit många och har härliga minnen av otaliga mil i det här landet, ibland i sällskap av vänner & familj men lika ofta ensam. Den roligaste bilen var en Pontiac Esperit med utanpåliggande rör så den lät som en Harley, den tråkigaste måste vara en Thunderbird som försvann till Danmark, har även haft en Cadillac 59 men den lämnade inga större minnen, tyvärr blev jag tvungen att sälja en 47a cheva pickup som jag velat gjort iordning för några år sen. Här vet jag att jag har kort på en del av bilarna så det kommer väl foton när jag hittar på dom.

Vi köpte ett ställe utanför Hedemora och det gick mycket bra för företaget gick från HB till AB, där separerade vi och levde ändå som gifta 10 år av ekonomiska skäl med varsinna privata liv och det funkade rätt bra.Vi valde så småningom att sälja det gemesamma huset och flytta isär på riktigt med helt separata liv, vi valde att inte ta ut skiljsmässa av ekonomiska skäl då allt var skrivet på mig då han hade miljonskulder från sitt gamla missbrukarliv.

Foto Okänd

Jag köpte hus utanför Avesta åt honom och hans tjej som startade ett familjehem med mig som backup, jag köpte en insatslägenhet i Enköping men trivdes inte, hittade en lantgård utanför Örebro där jag startade nytt familjehem för flickor. Där tog livet en mycket olustig vändning som innebär en liten hjärnskada som påverkar minnet,jag har också PTS som påverkar mig när jag minst anar det. Jag ska försöka skriva lite mer om detta framöver så lite nyfikna får ni vara.... jag sålde huset där och bodde ett tag i lägenhet i Norberg och blev ägare till en liten bilverkstad så klienterna skulle få lite att göra och där träffade jag en hel del människor som påverkade mitt liv för alltid ....för att till slut...

Hamna i Sala och här hittade jag mitt hus och kände för första gången i mitt liv att jag kunde stanna och bli gammal på ett ställe, så jag köpte huset och är fortfarande kvar här...även om det ibland kliar under fotsulorna och funderar på att sälja rubbet och dra iväg på lite fler äventyr i vår vackra värld...

Här gick jag också med i raggarklubben ACCS med Tuckan som ordförande och vi fann genast varandra och blev genast goda vänner. Det var nytt för en gammal ensamåkare att hitta på likasinnade att åka på skoj med, jag blev så småningom ordförande i typ en 5 år innan jag glad för det kunde lämna tillbaka den posten där den hörde hemma....hos Tuckan, och jag ensamåkte igen tills jag blev shanghajad av Lång-Kalle till klubben i Grissle där det känns som att jag är hemma.

Jag & maken besöt att skilja oss på riktigt och särade på ekonomin så rättvist vi kunde, när skilsmässan var färdig startade han nytt företag och flyttade på all ekonomi i vårt företag vilken strandade mig med en totalt kvaddad ekonomi, där jag hade alla skyldigheter men inga pengar kvar och jag fick sälja allt jag kunde, sommarstuga, mc och prylar som jag kunde avyttra och fann att jag stod även utan arbete och möjligheter att försörja mig, jag ville inte jobba med missbrukare längre, jag upplevde mig som att jag för att skydda mig själv stängt av mina känslor till den gräns att jag blivit känslokall och jag tyckte inte att jag ville ha det så längre...

Jag hade då flyttat upp till pojkvän i Avesta och hyrt ut min fastighet, i samma veva som jag stod på ekonomisk katastrof gjorde han slut och jag stod inte bara utan jobb och riskerade att bli tvungen att sälja huset eller bilen för att fixa min ekonomi för att inte komma till kronofogden... jag fick erbjudande av AF att gå en kockutbildning som jag hoppade på direkt och fick låna en husvagn av en riktigt bra vän Fredblad, och bodde i den på en camping utanför Västerås med statligt bidrag på 3000:- ...hyra 2000:- sen el på 700 :-och soppapengar till skolan för resten... och har fortfarande ingen aning om hur jag bar mig åt men jag slutade röka efter 35 år för att jag inte hade råd.

Foto Jonas Sörman

Bodde inneboende efter husvagnen i nästan 2 år innan jag kunde börja se fram emot att flytta hem till huset och stretat på som vikarie med massa jobb... fick jag lite nya skulder av mitt kära ex som investerat i sk. periodiseringsfonder jag oanat fick reda på av skattemyndigheten...4,5 år efter att allt annat var betalt från företaget och skilsmässa, då... när jag äntligen stod 2 veckor innan hemflytt till huset.

Surt och jag stod inför valet att sälja hus eller bil...igen... jag frågade exmaken om han kunde hjälpa till och betala de gamla skulderna vi hade tillsammans men han nobbade och jag tackade honom för över 30 års liv och önskar han all lycka i sitt nya liv.

Då gick min biologiska far och dog och lämnade en liten summa cash...som tillsammans med en återbetalning av ett gammalt lån kunde jag precis betala det som jag hoppas är den sista resten av ett gammalt liv.

Jag är idag anställd i kommunen och trivs utmärkt med mitt jobb, jag äger fortfarande både hus och bil.

Foto Robert Bengtsson

Vad det gäller mina livsval så är dom MINA och jag ångrar ingenting jag gjort, jag skulle inte heller vilja vara utan de erfarenheter andra gett mig. Livet ger en ibland väldigt beska citroner men då får man göra god saft på dom...med massor av socker.

Min sorg är också min och jag lovar att jag har förtjänat varenda en av mina tårar och de känslor jag har inombords, jag känner allt inom mig så oerhört starkt men har samtidigt en självkontroll att inte visa alla mitt register av känslor om jag inte är bland de som bryr sig om mig.

Man får bryta ihop, men sen kommer man till DIT man måste plocka upp bitarna och fortsätta framåt, jag kan inte lägga ansvaret för MITT liv på andra, jag har gjort det bästa jag kunnat hela vägen och det gör mig till den person jag är idag, med fel och brister...huvudsaken är att JAG kan leva med mig själv.

Min inställning till livet är att det ska fyllas med så mycket som möjligt av det som jag mår bra av, och jag är en obotlig optimist som helst lägger min energi till att ha roligt och då gärna med andra med samma inställning. Jag hatar ingen människa och accepterar alla för den de visar sig vara, dock måste min respekt förtjänas, inte heller kan jag döma andra i deras liv för jag har ingen utbildning på det...av mig får alla tillbaka precis det du väljer att ge mig och jag är mycket anpassningsbar efter omständigheterna.

Foto Jimmy Blues Johansson

//Puts & Krom