Lasse-Maja
Lars Larsson föddes 5 oktober 1785 i torpet Nöden i byn Djupdalen, nära Ramsberg i Västmanland. I hembygden blev han ihågkommen för sitt skämtsamma lynne, ovilja att arbeta och sina stölder. Som 17 åring straffades han med spöstraff och lovade bättring.
Han var son till skräddare Lars Olsson och änkan Stina, född Olsdotter, hon var av en rik bergsmansläkt. Faderns sociala status höjdes genom giftet, men innan Lasse-Majas födsel kom familjen på obestånd. Så från att kallas bergsman blev hans titel återigen skräddare.
1809 bytte han efternamn till Molin och blev en känd förbrytare som genomförde sina stöldturneér i främst triangeln Stockholm-Örebro-Västerås.
Namnet Lasse-Maja fick han genom att han periodvis levde som kvinna.
1900-talet har beskrivit Lasse-Majas klädsel som ett försök att undkomma polis men enligt sin egen biografi levde han under långa perioder som både man och kvinna, utan koppling till sin kriminella bana. Tvärtom beskriver han själv att mankläder är mer bekväma att stjäla i, medan kvinnokläderna möjliggjorde att söka yrken som kammarjungfru, hushållerska och prostituerad.
Namnet Lasse-Maja kommer från torpardottern Maja, som Lasse-Maja hade en relation med och gömde sig hos. Lasse-Maja berättar själv:
"En dag föll det mig in att ta på mig Majas kläder, hon kom just upp då jag tagit dem på mig. – Ack! utropade hon, hvad du ser prägtig ut i fruntimmerskläder! Hon ropade på sina föräldrar att de skulle komma upp och se hur väl Lasse nu såg ut i hennes kläder.
År 1804, 19 år gammal, kom Lasse-Maja till Stockholm första gången, och där påbörjades en stöldturné genom landet. Flera gånger greps han, men lyckades oftast rymma.
Efter att, tillsammans med två kumpaner, ha stulit kyrksilvret i Järfälla Kyrka den 8 februari 1812 (församlingskyrka i Järfälla kommun) dömdes Lasse-Maja av Sollentuna häradsrätt i Barkarby tingshus i Järfälla socken till livstids fängelse.
I handlingarna som stadfästes av Svea hovrätt 28 juli 1813 står det: "... ock skall Molin för alla överberörde brott i ena bot Straffas med fyrtio par spö, tre slag av paret, undergå uppenbar kyrkoplikt en söndag uti Järfälla sockenkyrka och därefter försändas till fästning att därstädes i all sin livstid till arbete hållas".
Han avfördes mot Karlstens fästning på Marsstrand den 2 september 1813.
På Karlstens fästning kom Lasse-Maja att bli en privilegierad fånge på grund av sin uppfinningsrikedom. Ryktet om Lasse-Maja spreds över landet och han såg till att det infördes turistresor för Göteborgarna till fästningen.
I göteborgstidningarna förekom det annonser om att åka och titta på fångarna på Marstrand. Genom att sälja föremål och berätta historier mot betalning kunde han få in viktiga summor då fångarna tvingades att köpa mat och andra förnödenheter på fästningen.
När kronprins Oscar besökte Marstrand 1835 fick Lasse-Maja komma ombord hans båt för att berätta historier. Eftersom Lasse-Maja framför allt arbetat i kvinnoyrken hade han fått goda kokkunskaper. Detta kunde han utnyttja under sin tid på fästningen, som han under stora delar av sitt straff avtjänade som kock.
Efter 26 år (1839) slapp han ur fängelset efter att ha blivit benådad av Karl XIV Johan 1838. Enligt sägnen berodde strafflindringen på att han imponerat på kungen med sin kokkonst, men den verkliga orsaken var sannolikt den popularitet som självbiografin väckt.
Efter fängelsetiden reste Lasse-Maja omkring i Sverige och berättade om sitt liv. Däremellan bodde och arbetade Lasse-Maja på en egen gård utanför Arboga. Där dog han 1845 efter att ha varit svårt sjuk de sista åren. Han begravdes utanför heliga Trefaldighetskyrkan i Arboga.
Lasse-Majas berättelser blev än mer populära efter hans död. ”Vad som lästes bland folket? Ja, det var mest Lasse-Maja och bibeln”, sa en äldre man i Torshälla som på 1930-talet intervjuades av Uppsala folkminnesarkiv
Lasse-Majas självbiografi gavs ut första gången 1833. Sju år senare kom den andra upplagan, då med ny titel och innehållande ett porträtt av Lasse-Maja, som ska ha blivit den mest populära Lasse-Majas självbiografi är en av få svenska texter innan 1900-talet som beskriver hur det var att leva som både man och kvinna. Den kom att återutges kontinuerligt under hela 1800-, 1900-, och 2000-talet. Det har sagts varit den svenska självbiografi som getts ut i flest upplagor genom tiderna. Enligt Edvard Matz var det bokhandlaren Theodor Björck som tog initiativ till boken. Troligen har Lasse-Maja berättat historien för någon som sedan skrivit ner den – själv kunde Lasse-Maja troligen läsa men inte skriva
Självbiografin är mycket frispråkig och skildrar kärleksrelationer med både män och kvinnor, med Lasse-Maja som såväl man som kvinna. De scener där Lasse-Maja ligger med kvinnor är explicita, medan scenerna med män som regel skämtar med föreställningar om samkönat sex. Detta kan ses som ett sätt att trots frispråkigheten anpassa sig till samhällets normer – sex mellan män var förbjudet i lag. Medan Lasse-Maja arbetar på bordell (under en period som kvinna) beskrivs till exempel en scen där en sexköpare "var på det högsta intagen och kysste, klappade och smekade mig på allt upptänkligt sätt".Därefter släcker Lasse-Maja ljuset, och byter plats med bordellens värdinna som får slutföra affären.
Förutom självbiografin gavs under 1800-talet och början av 1900-talet en stor mängd småtryck eller skillingtryck ut. Det första kom redan ett år efter självbiografins första utgåva. Småtrycken är alla baserade på självbiografin, men kortare, tryckta på billigt papper och sannolikt riktade till en bred läsekrets. Under 1800-talets gång förändras beskrivningen av Lasse-Maja i småtrycken. Självbiografins sexscener städas ofta upp, och Lasse-Majas könsväxlingar beskrivs allt mer som en avvikelse.
Vid hans födelsekyrka i Ramsberg finns en minnessten över Lasse-Maja med inskriptionen:
I Ramsberg hans vagga
I Arboga hans grav
I rättsprotokollet hans minne
Några kilometer söder om kyrkbyn, i Morskoga, startar en vandringsled med informationsskyltar om Lasse-Maja, som följer de stigar han antogs ha vandrat mellan födelsehemmet och släktingarna i Ösarhyttan.
En promenad till grottan där han enligt sägnen ska ha levt och bott under perioder där han gömt sig efter sina stöldturnér.
Det finns en gästbok vid grottan att skriva i.
Grottan räknas som fornlämning 69-Järeda socken
